Kalmar Triathlon 2011 - Recereport

Här kommer mina tankar efter min debut i Kalmar Triathlon på Ironman-distans. Det blev en ganska lång berättelse men det fanns mycket att skriva om.

Inför start:

Lördag 6 augusti 2011 och klockan var ställd på 05:00, vaknade dock ca 03:00 och hade sedan svårt att somna om. Upp ur sängen, gå på toa, byta om, trycka i sig frukostdrink och Vitargo, kolla så man fått ned all utrustning i väskan, gå på dass igen, pumpa däcken och sen bege sig ned till växlingsområdet. Kändes ganska nervöst innan men när jag väl checkat in på växlingsområdet så blev jag mycket lugnare och jag började göra mig i ordning för start. Ställa skor i ordning, lägga fram vätskebälte, keps, strumpor, smörja in sig med vaselin och på med kompressionsstrumpor. 

Med ca en halvtimme kvar till start började jag ta på mig våtdräkten och sen rörde jag mig nedåt Kattrumpan. På vägen dit tänkte jag att nu var det äntligen dags för tävling, efter ett helt år av träning och förberedelser, och att jag hade en lång och svettig dag framför mig. Väl nere på Kattrumpan gick jag och doppade mig och vattentemperaturen var perfekt, solen sken och vattnet låg lugnt och stilla ute på Kalmar sund. Efter ett klassiskt sista toabesök i våtdräkten ställde jag mig i position för start. Ett märkligt lugn infann sig och jag kunde verkligen stå där i vattenkanten och njuta en stund. Men efter ”Just idag är jag stark” och ”Nationalsång” kände jag hur pulsen gick upp och adrenalinet började flöda. Sen gick startskottet och tävlingen var igång!

Raceplan:

För ca ett år sen när jag startade min träning inför Järnmannen satte jag upp målet att klara det under 11 timmar. Planen då var att simma på 1 timme, cykla på 6 timmar och springa på 4 timmar, växlingstider inräknat. Nu när jag stod på startlinjen hade jag tänkt om lite. Jag kände att jag inte ville stressa iväg på simningen utan jag ville köra på i ett kontrollerat tempo, plus att jag kände att jag kunde cykla lite snabbare än 6 timmar utan att det var för tufft och efter genrepet i Sövde visste jag att växlingarna tog ca 5 minuter totalt. Planen inför start var alltså att simma på 1.10, cykla på 5.45, springa på 4.00 och växla på 0.05.

Simning:

Precis innan start fick jag tipset av min klubbkamrat Anders att ställa mig långt ut till höger i starten för att slippa stora delar av det kaos som uppstår när alla ska svänga vänster efter första bojen. Så jag ställde mig långt fram längst ut till höger precis bakom Ted Ås och den planen fungerade klockrent. Visst var det jävligt trångt fram till första bojen men inte så farligt som jag trodde det skulle vara och jag tror jag slapp den värsta trängseln och kunde ändå simma relativt ostört utan att behöva lägga massa onödig energi på att slåss med andra. Efter första bojen blev det lugnare men jag valde ändå att simma lite på en kant för att undvika trängseln. Det gjorde att jag säkert fick simma en aning längre men det kändes ändå mycket bättre att få simma i lugn och ro i sitt eget tempo utan att lägga energi på att slåss med de andra. Ändå blev första varvet helt naturligt lite småstressigt med tanke på att det var trångt i starten och man hade inte kommit igång riktigt. Det gick ändå bra och jag varvade på 33.20. 

Andra varvet blev betydligt lugnare tycker jag. Jag hade kommit in i simningen och körde på i mitt eget tempo, fortfarande ute på en kant. Kalmar sund visade sig från sin bästa sida och jag upplevde inga större problem med varken strömmar eller vågor. Andra varvet gick på 33:40 och jag kom upp ur vattnet på 1:07:00, helt enligt planen.

T1:

Upp ur vattnet och jag började ta av mig våtdräkten direkt när jag kommit upp för rampen ur vattnet. Fick av mig våtdräkten på överkroppen när jag sprang bort till min plats i växlingsområdet. Hade sen lite problem att få av mig våtdräkten helt då den fastnade runt fötterna och jag hade lite problem med balansen på det ojämna underlaget. Men jag fick av mig våtdräkten till slut, på med hjälm, cykelskor, solglasögon och ned med energikakor i ryggfickorna. Växlingen gick väl ändå hyfsat och jag lämnade växelområdet efter 3.28.

Cykling:

Ut från cyklingen och det var inspirerande med allt folk som stod längs gatorna och hejade. Kändes bra inledningsvis och det rullade på bra trots att det blåste en del motvind. Var lite rädd att pulsen skulle rusa iväg efter simningen och att jag skulle ha svårt att få ned den på cyklingen. När jag körde i Sövde hade jag nämligen svårt att få ned pulsen och den låg på 150-160 nästan hela cyklingen och löpningen. Men nu var det inga problem och pulsen låg stabilt på 130-140 under hela cyklingen. Började också nästan direkt när jag kom upp på cykeln att trycka i mig Vitargo och energikakor.

Varv 1 rullade på fint och jag varvade på 1:43:37. Var lite orolig att jag hade kört för hårt men samtidigt så kändes benen pigga och pulsen låg stabilt där den skulle. Fast på väg ut till vändpunkten på varv 2 kändes det ganska tungt och det var faktiskt den tyngsta delen för min del på cyklingen. Vinden hade tilltagit rejält under förmiddagen och jag kände mig lite sliten i benen när jag vände i Nickebo. Jag hade dock varit duktig på att äta och dricka så när jag fick vinden i ryggen på väg in till varvningen så kände jag mig återigen stark. Med vinden i ryggen passade jag även på att ta ett rullande toabesök utanför Lindsdal. 

Varv 2 avverkades på 1:43:56 och jag gick ut på sista varvet cykel med en skön känsla i kroppen. Drog ned en aning i tempo på sista varvet för att spara lite på krafterna inför löpningen, framförallt på vägen in från vändpunkten tog jag det lite lugnare men det gick ändå jäkligt snabbt och sista varvet gick på 1:47:16. Fick inte i mig riktigt så mycket mat och Vitargo som jag ville på sista varvet då det stod mig ganska högt upp i halsen men jag är ändå nöjd med att jag lyckades trycka i mig så pass bra med energi under cyklingen. Grymt nöjd med cyklingen rullade jag in till växling med den totala cykeltiden 5:14:50.

T2:

Tog det ganska lugnt i växlingsområdet så jag verkligen inte skulle glömma något utan att jag fick med mig allt ut på löpningen. Kollade på klockan som stod på knappa 6:30:00 och jag tänkte att jag hade skaffat mig riktigt bra förutsättningar för att gå under 11 timmar då jag hade 4:30:00 på mig på maran. När jag är på väg ut ur växlingsområdet hör jag speakern säga ”ja du Jimmy Svensson, nu är det bara en mara kvar”. Skön kommentar att ha i ryggen när man är på väg ut på första varvet. Ut på löpningen och växlingen tog 2:54.

Löpning:

På väg ut på Ängöleden och benen kändes stumma efter cyklingen. Detta plus att värmen nu var betydligt mer påtaglig gjorde att det var riktigt jobbigt de första kilometerna. Blev omsprungen av min klubbkamrat Robban som sa att han tagit ett välbehövligt stopp på skithuset innan löpning och jag tänkte att det var skönt att mig egen mage så långt kändes bra och att jag inte hade haft några problem. Robban försvann i fjärran men jag kämpade på och kom till första vätskekontrollen vid Kanotklubben där jag hällde vatten över mig för att få ned kroppstemperaturen lite. Efter ca 5 km så kändes benen mycket bättre och jag var inte alls lika stum och löpningen började rulla på och jag kom in i ett behagligt tempo där jag kände att jag kunde ligga utan problem.

Med ett par kilometer kvar in till första varvning kände jag att det började köra ganska ordentligt i magen. Min mage har tidigare ballat ut vid ett flertal tillfällen när jag har varit ute och kört långpass så detta var något jag var lite orolig för men samtidigt förberedd på att det kunde komma. Sista kilometern in mot varvning fick jag ta det ganska lugnt och även gå en bit för att det inte skulle hända en olycka. Så när jag kom in för varvning var det bara att stanna och gå på skithuset. Efter den välbehövliga pausen passerade jag tidmattan och första varvet gick på 1:18:19. 

Ut på varv 2 och jag kände mig stark och jag var väldigt fokuserad på att ta mig ut till vändpunkten för när jag kom dit var halva maran avverkad. Jag fortsatte med taktiken att dricka en mugg vatten, hälla en mugg vatten på huvudet och mellan stationerna dricka Vitargo som jag hade i mitt vätskebälte. Taktiken fungerade bra fast när jag närmade mig vändpunkten började magen köra igen och jag fick svårare för att dricka, framför allt Vitargon gjorde att magen körde lite extra. Men när jag rundar vändpunkten känns det bra och nu har var halva maran avklarad. Jag känner mig förhållandevis pigg i kroppen och löpningen fungerar bra trots magen. Men bara ca 1 km senare får jag en magattack och jag får stanna för att undvika en olycka. Jag går, stannar och springer om vart annat men till slut går det inte längre. Olyckan är framme och det blir till att akut uppsöka närmsta skithus. Efter skithusbesök nr 2 är man som pånyttfödd igen även om jag hann stelna till en del under de minuterna jag satt still. Men jag kom ganska snabbt in i det igen och sätter fart in mot växlingsområdet för sista varvningen. 

Springer om min klubbkamrat Putte för tredje gången, han passade nämligen på att springa om mig när jag satt på dass, och han undrar vad jag håller på med och hur det kan komma sig att jag inte är längre fram. In mot varvning och det känns fortfarande ganska bra i kroppen men det börjar och bli lite kämpigt. Men tanken på det röda armbandet och stödet längs banan gör att det går lite lättare. Jag varvar för andra och sista gången med varvtiden 1:20:45 och jag tänker att nu jävlar är det bara ett varv till. Jag ska ”bara” ut till vändpunkten och sen tillbaka.
 .

Ut på sista varvet och jag börjar nu känna mig ganska trött, benen börjar stumna en aning men det rullar ändå på i bra tempo. Jag har gått över till att bara köra Cola i vätskestationerna och det fungerar helt okej. Var lite rädd för att energin skulle ta slut på sista varvet eftersom jag inte fick i mig så mycket som jag ville. Men jag tror att eftersom jag var duktig på att trycka i mig energi på cyklingen så klarade jag mig bra även på löpningen, trots att jag inte kunde få i mig så mycket under just löpningen. 

Varv 3 blir nästan en kopia på varv 2. Det rullar på bra ut till vändpunkten men en bit efter vändpunkten får jag en magattack igen på nästan samma ställe med exakt samma resultat, en olycka och ett akut skithusbesök. Sprang först in vid Norrlidsbastun men där var det kö så jag fortsatte till Violvägen där det var ledigt. Funderade på om jag skulle försöka fortsätta in till mål utan att stanna men kände att det var lika bra att ta ett sista toabesök och inte riskera att jag skulle behöva gå de sista kilometerna. Efter tredje och sista toabesöket kollar jag på klockan som precis står på 10 timmar, jag har ca 5 km kvar och jag tänker att om jag kan hålla ett bra tempo på vägen in kan jag gå under 10:30:00 vilket hade varit grymt! Jag försöker mig på en liten tempoökning och benen svarar faktiskt ganska bra. Jag känner mig trött men kämpar på med målet i tankarna, nu är det inte långt kvar. Det är bara att borra ned huvudet och köra. 

Upp på Ängöleden för sista gången, tar lite Cola i sista vätskekontrollen, springer under Ängöleden, förbi Lindöskolan och över Jutebron. Och mitt på Lindö känner jag att det helt plötsligt blir jobbigt på riktigt. Jag kommer upp på Ängöleden igen, får vinden rätt i bröstet och mina ben börjar bli riktigt stumma. Man kan se Ångkvarnen vid målområdet och nu är det bara att bita i, sista kilometern. Jag kommer in på Kvarnholmen och när jag svänger in på Proviantgatan, då känner jag att jag har klarat av det! Jag hade verkligen inte tagit ut något i förskott men när jag kan se målområdet i slutet av gatan så känner jag YES! Jag kommer att klara det! Plötsligt är benen mycket lättare, man känner sig inte lika trött och man fylls av glädje. Visar stolt upp min högerarm med ett grönt och ett rött armband och jag får komma in på upploppet på den blåa mattan. Med en obeskrivlig känsla springer jag i mål med armarna i luften och med ett leende på läpparna på tiden 10:28:58. I’m an IRONMAN!!!

Som helhet är jag supernöjd med mitt lopp och med min tid. Allt flöt på väldigt bra hela dagen utan några större missöden förutom att magen ballade ut en aning. Men det är sådant som händer och jag var förberedd på det. Sista varvet löpning gick på 1:21:44 och maran totalt på 4:00:48.

Splittar:

Simning: 1:07:00

T1: 3:28

Cykling: 5:14:50

T2: 2:54

Löpning: 4:00:48

Totalt: 10:28:58

Avslutningsvis måste jag tacka min fästmö Hanna för att hon har stått ut med sena middagar och långa träningspass. Utan henna hade detta aldrig gått. Vi klarade det Hanna!

Måste även tacka min familj och mina vänner för allt stöd det senaste året och utmed banan under tävlingen. Supporten underlättade verkligen när det kändes tungt och mottagandet efter målgång värmde. Tack!

Nu blir det välbehövlig vila ett tag framöver och sen får jag fundera på vad jag ska sätta upp för mål härnäst!